Alldeles nyss kom jag till min stora förskräckelse på att jag glömt väskan hängande på shoppingvagnen vid parkeringen utanför mataffären. För en halvtimme sedan! I den finns alla mina presskort, mitt pass, mina kreditkort, pengar och sist men inte minst min dator som jag redigerar mina inslag på. Katastrof!
Jag slänger in treåriga sonen i bilen och så stormar vi tillbaka till affären. Vagnen står kvar, men väskan är borta.
Men en bit bort sitter en figur inne i en rabatt med höga buskar. Bredvid sig har han en matkasse som det sticker upp något svart ur. Jag kastar mig ur bilen, in i rabatten och rycker påsen ur handen på honom. Han blir så chockad att han bara säger att han inte tagit något ännu.
Jag går igenom väskan och plånboken och allt finns kvar. Femtio meter bort står ett gäng vakter. Anmäler jag honom hamnar han garanterat i fängelse. Istället stoppar jag en rejäl hittelön i handen på honom och åker hem. Lite win-win...
Så istället för att jag nu sitter och ringer till svt i panik och säger att det inte blir några inslag på länge så känner jag här och känner en alldeles kolossalt oerhört fantastisk...lättnad!